sambomedenutomjording

Jag fyller 50 år snart
är lärare så jag är ledig v.44
min sambo och jag hade pratat länge om att vi skulle resa runt min födelsedag.
Min sambo bokar då en resa med sina killpolare för att supa
kommer hem tisdag.
Då säger han vi kan ju resa bort på kort resa
(jag skulle få slasken)
över helgen som kommer eller att jag skulle ta tjänstledigt.
Vem betalar min ledighet inte gör han det.
Han sa inget innan att han skulle åka
bara bokade utan att ens berätta.
Har varit så ledsen sen dess.
Sen sa han om jag ville resa en långresa fick jag betala själv
för han hade inga pengar för han hade ju betalat sin resa nu
och sen en i vår då grabbarna ska iväg en vecka för att åka skidor.
Dessutom skulle han jobba på min födelsedag
men nu har han tagit ledigt.
Jag bara grät och kände mej så liten.
Jag betyder ingenting för honom  det inser jag nu.
Fick ett sms att han hade det bra och var ute och hade det bra i utlandet.
Då kastade jag mobilen och grät.
Det var ju han och jag som skulle åka , resa, det var ju jag som skulle få en värdig födelsdag.
Alla pratar om du som fyller vad ska du göra
jag ska inte göra något bara försöka glömma elendet.
Om han hade arrangerat en fest hade det varit ok
men han känner ju inte mej har jag insett
så han vet nog inte vad jag tycker om så det är nog lika bra.
Vad ska jag göra.
Han älskar ju inte mej längre.
Gråter och gråter.

Pinsamt i hemmet!
Jag mådde inte bra i dag, slutkörd.
Jag behövde stöd av min sambo,
bara grät och behövde tröst.
Han blev tyst för han hatar när jag gråter
då försökte jag att vara tyst.
Väntade sen på att ha skulle säga något som tröstade mej.
Då började han prata om bilen då blev vi osams.
Var tvungen att köra barnen på träning. Så jag fick åka gråtandes och arg.
Kom sen hem och försökte prata med min sambo om att vi skulle behöva starta ett företag.
Inte ett riktigt utan att vi skull ha vårat förhållande som ett företag och driva det som ett sådant
en liknelse för min sambo älskar att driva företag och diskutera i dom termerna.
Vi skulle plocka fram gemensamma mål,
framtids visioner  och drömmar för min sambo och mej.
I dag har vi inte en gemensam dröm inte ens ett gemensamt mål.
Pratade sen om hur ska vi nå dit strategi och sen utverdering.
Vad hände jo vi blev osams igen.
Sen försökte jag att genom små gulliga komentarer ta första steget till att bli sams
men nej inte ville han bli sams.
Jag kunde inte göra något på hela dagen och han bara fejjade som aldrig förr som om han hade djävulen som jagade honom.
Han sorterade sina papper torkade skrivbordet med trasa mm.
Jag väntade hela kvällen på att han skulle prata men nej vi pratade inte,
han gick och la sej osams med mej.
Det blev så där pinsamt att jag inte viste  hur jag skulle kunna bo kvar i samma hus.
Dessutom under vår tystnad satte han på musik som han vet jag hatar och dunkade på.
Vad ska jag göra nu.
Hur ska vi lösa detta.
Om en och en halv vecka ska han åka och supa med sina polare
längtar dit
så att jag kan få luft och andas.
Pratar man inte om problemen hur löser man dom då?
Ett fel min sambo har är att han aldrig kan göra eller säga fel
det är bara jag som gör fel hela tiden vågar snart inte säga eller göra något
sen kan han inte säga förlåt för han gör ju aldrig fel.